1 månad efter dopet, och jag upplever en inre frid. En känsla som jag inte haft innan. Jag har ADHD och min hjärna ”pratar” och är igång konstant. Men utan medicin, med läkning från vår högste läkare Jesus så mår jag nu bättre. Inte 100% bra men otroligt mycket bättre. Jag upplevde något stort, heligt, Andefyllt efter Church Without Walls gudstjänst, under förbön. Jag satt på en stol. Pastorerna Arek och Renata, samt deras dotter Lena, bad. Renata höll sina händer på mitt huvud. Rätt fort så infann sig ett lugn. Jag hörde deras röster. Allt annat runt mig försvann. Rätt fort upplevde jag att Helige Anden kom starkt över mig. Jag kände total domnad i armar & kropp. Kunde inte lyfta mina armar, jag grät samtidigt. Jag ville torka snoret men armarna lydde inte. Blundade hela tiden. Det gör jag alltid i bön & allt annat som infinner sig med Andligheten. Jag började djupandas. Djupt. Djupt. Sen kändes det som att jag ville hosta ut något. Känslan på stolen var lik känslan i narkos, fast detta är på en annan nivå. Jag ville sitta kvar i timmar. Minns att de försökte ”väcka” mig, men jag ville inte ”tillbaka”. Helige Anden hade ett otroligt grepp om mig. Jag reste mig, men var svag i benen och yr. Gick med vinglande gång. Jag minns inget som hände direkt efter. Satt i bilen fortfarande svag, och var inte med till 100%. Jag ville inte lyfta armarna. Det pågick ca 1 timma efter. Hemma i Falun mådde jag bra , kände mig euforisk. Blev otroligt pigg hemma på kvällen. Dagen efter var jag totalt utslagen. Orkade inget. Mina krafter var slut. Men upplevde, trots det, inre frid. Herrens närhet. Han gav mig tecken då jag gråtandes sa: ”Jesus, Jesus, om du är med mig, visa mig dig. Jag behöver dig.” Satt med min katt Khaleesi i famnen & lutade mig ner mot henne. Tårar rann. Plötsligt börjar toalettlampan blinka hysteriskt! Aldrig hänt! Då förstod jag och utbrast: ”ÅH tack Jesus!! Tack! Älskar dig.”
Några veckor senare:
Jag går hos sjukhustandvården på Falu lasarett. Igår skulle vi gjuta formen till mina nya tänder. Det innebär att jag måste föra in en stor plåtplatta in i hela munnen ända bak mot svalget, med massa varm geléaktig massa i som sedan ska stelna och bli grunden till tänderna. Mattias informerade mig att det kommer vara obehagligt då det är bak i svalget, och man måste sitta 2,5 minuter med gelén och plattan i munnen både uppe och nere. De flesta av deras patienter tar bedövning och lugnande. Jag fick ångest, rädsla, panik då jag är mycket känslig bak i munnen. Är lättkräkt om något rör där. Satt i stolen & blundade medan jag tyst bad till vår Herre samt Helige Anden att ta hand om mig, omsluta mig och skydda mig i Jesu namn. Flera gånger. Kände hur rädd jag var. Jag fick rådet att röra på fötter och fingrar och andas via näsan. När de för in plattan i övre delen, som är den värsta, känner jag hur ångesten kommer. Jag börjar plötsligt andas lika djupt som på gudstjänsten i Church Without Walls.. Känner hur ett lugn kommer över mig! Jag bara försvann från tid och rum. Jag blev sådär skön i själen igen. De säger: ”bra, bra Anna! Du är SÅ duktig!!! Bra, bra.” Sitter i 2,5 minut. De tar ut plattan och massan. Jag blir sjukt trött, gäspar och gäspar. Vill bara sova. Jag kunde ha somnat i stolen direkt. Vi pratar lite och sedan går jag till cykeln och cyklar med sådan kraft och energi trots värmen! Cyklar flera kilometer. Min bil är trasig. Kände mig så fridfull, stark och GLAD!! Jag pratade med Jesus när jag cyklade hemåt, cirka 3 kilometer, i värmen.
Anna Söderhäll